“Att fotografera aidssjuka barn var mycket traumatiskt, särskilt eftersom jag själv var mor till två friska barn. Jag började i Kalafong-sjukhuset i Atteridgeville. Först la jag ifrån mig mina kameror och bara grät. Men trots alla sorgliga historier – tänk så många modiga människor det finns. När jag, som alltid varit icke-rökare, fick diagnosen lungcancer 2005 kände jag mig väldigt inspirerad av dem som jag hade mött på resan med hiv/aids. Jag kunde ju välja mellan att sluta mig inom mig själv och inte tala om det alls, eller att istället vända mig utåt, tala om det och ta reda på så mycket jag kunde om sjukdomen. Och jag valde att göra just det.”