“Jag var en mycket motvillig krigsfotograf. Jag kunde plötsligt befinna mig i frontlinjen i mycket svåra lägen där omänskligheten verkligen kom till synes. Som så många andra blev jag vittne till många ohyggligheter, dödsfall, den ena begravningen efter den andra, och det var inget nöje. Så jag blev mycket lättad när kriget mattades av och jag kunde gå tillbaka till något som jag hade gjort tidigt i karriären, nämligen helt enkelt iaktta människorna och deras kulturer och hylla deras sätt att leva; tillbringa tid tillsammans med dem i olika situationer och låta kameran berätta deras livsöden. Jag såg verkligen fram mot att återvända till ett djupare och mer nyanserat förhållningssätt till världen omkring mig.”