“Jag kände att jag ville ta bilder av det som hände, och jag blev väldigt medveten om hur nyheterna presenterades, särskilt i televisionen men också i tidningarna. Inuti mig fanns en röst som sa: det här är inte sant, jag kan inte tro på vad de säger, det här stämmer inte. Jag tyckte det saknades logik i en del versioner som polisen gav av det som hände och när jag gick ut med kameran var det ett sätt för mig att själv se; det fungerade som en förevändning för att engagera mig i en del av det som hände och se vad som var sant. Och jag började se hur något som hade hänt mitt framför näsan på mig sedan presenterades på ett helt annat sätt i kvällsnyheterna.”