“Jag kan inte säga precis när det var som jag började röra mig bort från nyhetsrapporteringen, men det var då som livet började bli mer intressant. Strax därefter började också konstvärlden att visa intresse för fotojournalistik. Senare skrev Cartier-Bresson, med hänvisning till sin bok The Europeans som kom ut på femtiotalet, att han erbjöd sällskap i form av bilder. Jag antar att han menade att det påminde om det slags sällskap som en musiker kan erbjuda. Kanske är det därför som jag fotograferar - det är det närmaste jag nånsin kan komma till att vara musiker. För mig har fotografin blivit ett sätt att vara närvarande, att finna min plats, oavsett formen för det eller vilken story det är som lämpar sig för fotografering. Och jag vet ingenting i förväg.”