“Det var en sådan lättnad när Mandela installerades som president. Jag minns att jag bestämde att jag inte skulle fotografera ceremonin, utan att jag istället skulle sitta och se den på TV, och det skulle bli slutet på det där med nyheter för min del. Jag var väldigt lättad över att allt tvång och förtryck som funnits nu var borta, och att jag kunde börja tänka igen på vad jag ville fotografera och varför jag var fotograf. Nu är jag mer intresserad av att utforska en friare fotometod; att släppa bildkomposition, form och alla förutfattade meningar och istället låta det hela flyta. Den metoden vill jag också använda i dokumentärfotografin. Jag vill inte fota konventionella sociala dokumentärer, utan jag är mer intresserad av hur jag fotograferar mina motiv, och hur folk reagerar på bilderna.”